haanabanana

jag visste det direkt. i busskuren hände det, det som aldrig hänt mig förr som aldrig hänt efter det heller. "är du? kanske" pirret i magen försvann aldrig, det var inte som nervositeten innan utan nu kändes det verkligen som att jag kunde göra allt jag någonsin drömt om. fast just då var det inte mycket jag ville göra, jag ville bara vara med dig. jämt. när våra fingrar lekte med varandras under bänken på biologilektionerna och att vi alltid av någon konstig anledning hamnade jämte varandra på de lektionerna och om vi missade en lektion på morgonen var det alltid för att vi inte orkade gå upp. när vi var sjuka från skolan var det för att bara kunna umgås. när du inte kunde komma iväg på morgonen till dina träningar för att jag låg kvar i sängen. det är kärlek, var. listan kan bli lång och det var den bästa tiden i hela mitt liv och jag vill inte annat än tillbaka till hur allt var då. gammal kärlek rostar aldrig. Jag Älskar Dig.

johanna nilsson