haanabanana

jag har insett efter igår att jag är så fruktansvärt kräsen. jag tycker inte många är sygga, nästan ingen faktiskt. eller ja, inte som jag tänder på iaf, sen kan många vara snygga, men inte för mig. jag har mina bilder på de jag tycker är snygga, och är man inte det så kan man likaväl titta åt ett annat håll. för mitt intresse kommer inte finnas. om man inte lyckas charma mig med personligheten, and so far - ingen framgång! ja, jag låter egoistisk och trångsynt (living in a bow) men jag har försökt, jag har raggat men aldrig fallit för någon efter mitt senaste förhållande. jag hittar inte ens någon av intresse.
   I somras stod han bara där, eller mest satt med bongo trummor i knät, och jag föll fast jag vet inte hur djupt. han berättade nämligen senare att han hade flickvän, och jag klättrade upp. jag har alltså träffat en pojke jag vill ha, Stefan, det är svårt att hitta någon som slår det. för så ska han se ut, han jag vill ha, han jag vil bli tillsammans med och självklart ha en bra personlighet som honom.
   När kan det varit som jag träffade kvinnan i mitt liv då? hum. jaja, det var för ett tag sedan, säkert några månader sedan. men jag föll även där, fast inte riktigt lika hårt då hon är en skådespelare och jag bara sett henne på tv. Callie Torres, kärlek nummer två och även bild på hur kvinnan i mitt liv ska se ut och efter att hon kom ut och var gay i serien är det ännu mer attraherande för nu tror jag att det finns sådana kvinnor i verkligehten som är gay. damn. jag är kräsen, fruktansvärt kräsen.
   färga håret nu. för att citera Heidi Klum i project runway Auf Wiedersehen.